14 december 2015

En lite uppdatering

Länge sen sist.
Tiden går så snabbt och det händer så mycket. Allt sedan ett år tillbaka har jag tänkt att det är nu som gäller, man kan bara leva nu. Och därför har vissa saker prioriterats bort, som bloggen. För hur roligt det än är att blogg är det just nu inte möjligt för jag vill vara närvarande på annat håll.

Men nu tänkte jag ändå sätta ner lite text. Och jag skriver ju dagbok helt med penna och papper och som jag redan någon gång tidigare sagt är det en av mina livlinor. Att skriva av sej, och att skriva av sej med just penna och papper är något helt annat än att sitta och knäppa på ett tangentbord. Då blir texterna så planerade, man bara trycker på backspace och så försvinner texten och man kan skriva om. Med penna och papper är det inte så, såklart kan jag sträcka över men texten är där. Det blir mera spontant.

Nu till saken.
Jag firade självständighetsdagen med sång. Först sjöng jag tillsammans med Wallmokören på Lappträsk kommuns fest. Och det var alldeles underbart, vi värmde upp med att passa på att öva lite inför julkonserten som var nu den 12.12 och sjöng sedan på festen. Efter det var det lite paus och sen gällde en kort övning inför Lovisa stads festkonsert i Lovisa kyrka där jag var med i Lovisa oratoriekör. Vi sjöng Finlandia-hymnen tillsammans med en 100 personer orkester. Och det om något var fantastiskt! De spelade såklart hela verket och vi kom med i hymnen. Helt skapligt gick det, kanske skulle ha krävt lite mera övning tillsammans med orkester. Men det är sällan det finns tid för sådan i sådana här sammanhang, tyvärr. Men trots allt så var det fantastiskt! Efteråt kännde jag stor tacksamhet över att jag hade möjlighet att vara med. Det var en en gång i livet upplevelse.

Och nu på veckoslutet var det alltså traditionell julmusik i Lappträsk kyrka där Wallmokören uppträdde tillsammans med Sångargillet och Fridolins sångare och sjöng några sånger skilt. Och igår uppträdde Lovisakören i Lovisa kyrka i samband med kröningen av Lovisanejdens Lucia.

Sången har gett mej så hemskt mycket, det blir svårt att förklara hur mycket det betyder för mej. Det är en livlina. Och det är bara en "hobby" vilket jag tycker är att underskatta det hela. Att sätta sin fritid på att bjuda upp till upplevelser för en bred publik är nog mera än bara lite fritidspyssel, det skall inte vara gravallvarligt men det är inte på skämt heller. Alla har säkert olika orsaker varför de är med, men alla är med helhjärtat. Är så lycklig för att kunna vara med och sjunga och om jag bara hade möjligheten skulle det vara mitt yrke. Men tillsvidare är det "bara hobby". 

2 kommentarer:

  1. De där med sång är nog en bra grej att syssla med. Skulle själv behöva börja på nytt men har inte fått mej iväg eller varit i kontakt med någon kör sedan vi flyttade hit till Borgå men kanske en dag :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Absolut! Det finns ju en handfull körer i Borgå, bara att hoppa på. :)

      Radera