24 september 2015

Sex månader

Du kommer inte ifrån att allt är annorlunda. Att man vaknar till att inse att det verkligen gäller att leva nu och inte vänta på att något ska hända. Allt är i egna händer, eller det mesta i alla fall. 

Och sen att inget ändras, solen smälter snön, det blir sommar och det kommer jordgubbar och plötsligt är det höst och löven gulnar. Allt rulla på. Vi går på jobb, vi håller på med hobbyn, sover, äter, skrattar.

Det har idag gått sex månader sen mamma dog, det har gått lite på över ett år sedan läkaren friskförklarade henne, det har gått nio månader sedan hon fick besked om att cancern förnyats.

Hela året har varit otroligt tungt på väldigt många olika sätt. Men jag har klarat det och har lärt mej en massa om mej själv. Att jag inte måste orka med allt, att jag får gråta ut, att jag känner efter när det blir för mycket och vet när jag kan säga nej (och hejdå) utan att känna att jag svikit någon. Och hur mina beslut är just mina och ingen annans att döma. Det lönar sej inte att ångra saker man gjort, gjort är gjort och det får man inte tillbaka. Man måste blicka framåt.

Jag tycker om förändring, att allt blir nytt. Vad sku vi vara om allt skulle stå stilla och vara samma sak dag ut och dag in, år efter år. Att inte skulle finnas någon utveckling. Vissa saker skulle man gärna se att blir oförändrade, jag skulle gärna ha kvar min mamma. Men det var inte meningen att bli så. Acceptera och gå vidare.
 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar