1 september 2015

Oundvikligt höst

Så var det september. En helt ok månad, lite vemodigt för nu är sommaren definitivt slut. Om man i augusti ännu kunde lura sej själv att det är sommar går det absolut inte i september. Men det är också födelsedagsmånad! Hurra! Alla fyller år - också jag. Så börjar sista riset före nästa årtionde.

Och det har hänt saker som jag kanske inte hade tänkt mej, som konstaterat så blir saker aldrig som man tänkt sej. Oftast bättre (alltså såg gott som alltid bättre). Jag har en hel del saker undan redan, störst av dom är ju barnen. Alla tre. Jag är så lycklig över att ha fått mina fina barn och att ha fått dem just nu. Skulle inte kunna vara bättre. Att få första barnet som knappa 21 åring och resten i släptåg har inte haft många negativa sidor, början var ju rätt hektisk (tre barn mellan 2007-2010 - hjälp!) men nu lugnar det ner sej (och blir mer hektiskt på ett annat sätt). Och man har ju hela livet på sej, på riktigt, å andra sidan vet man ju inte när man dör heller så det är bara att tuta och köra och allt ordnar ju nog sej.

Så har jag misst min mamma. De här två sakerna är de största. Liv och död.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar