11 augusti 2015

Allt är bara ok

Har många inlägg på lager men dagarna bara flyger förbi och de är inte så aktuella längre. Har haft ett helt ok veckoslut. Det var nära att gå rent åt helvete men allt löser sej. Det gör det alltid.

Funderar speciellt nu på frågan "hur är det" eller "hur mår du". Tror nästan att jag skrivit tidigare om det, eller åtminstone tänkt skriva om det. Världens onödigaste fråga. Finns det på riktigt någon som svarar helt ärligt på den fråga? Och någon som på riktigt frågar den på allvar. Åtminstone sådär i förbifarten eller av någon halvbekant eller någon man inte sett på en tid och plötsligt möter.

Jag mår ju nog helt ok. Men mängden skit som man fått ta det här året har varit ganska massivt så livet är ju högst ok och det skulle ju alltid kunna vara bättre. Och jag blir alltid lite till mej när någon frågar "hur mår du" för vem förväntar sej annat svar än bra. Eller som när mamma var som sjukast och jag svarade ok, för att det kändes så då, och alla förväntade sej att jag svarar att allt är skit. Aldrig ska det vara bra.

Och sen det här med att min mamma dog. Hemskt få som jag har träffat efter begravningen har beklagat sorgen, eller nämnt något om saken. Såklart är det ju inte det en sådan sak som man kanske täcks diskutera men å andra sidan vet jag att det är det som man definitivt intresserad av. Och jag har ju inga problem att diskutera saken, men det är väl tabu?
  
Vet inte helt vart jag ville komma med det här? Kanske till att vi skall vara ärliga med varandra och oss själva. Och prata om saker även om de är svåra.

Just nu är det bara ok, skulle kunna vara bra och till och med fantastiskt.
Men det är bara ok.
Och allt löser sej till slut.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar