1 april 2015

Om sorgen just nu

Sorgen är svår att hantera.
Den är så abstrakt, så stor.

Jag har haft svårt att möta andras sorg över mamma, eller det var väl ganska väntat men kom ändå överraskande. Mina egna känslor kan jag hantera, det är alla andras som gör mej osäker. Hur möter jag andras sorg? Det är svårt att i vardagen vara den där personen som förlorat en förälder. Att möta bekanta och halvbekanta. Förstå mej inte fel, man får mer än gärna komma fram och prata och så vidare. Men det här är en helt ny situation för mej och jag är mer än lite osäker. Fast man vänjer ju sej med tiden. Sorgen är ändå alltid där, hur jag än försöker vara bara jag. Den blir en del av mej.

Och alla förutfattade meningar med sorg.
Allt som alla förväntar sej att sorg är, och inte är.
Men sorg är abstrakt och ter sej olika hos alla. Kör med mantrat "på sitt sätt". Känns som förväntningarna på min sorg inte uppfylls och måste alltså upprepa mantran för att försäkra mej om att jag gör rätt.

Alla på sitt sätt. Alla på sitt sätt. Alla på sitt sätt. Alla på sitt sätt.

Jag finner tryggheten i vardagen.
Någon kanske finner tryggheten i något annat, det här fungerar för mej just nu. Att vissa saker aldrig ändras trots att allt är annorlunda.


4 kommentarer:

  1. Sorg är någonting man inte kommer över i första taget. När min pappa gick bort så kände man sig orklös en lång tid. Kom sakta men säkert över de värsta. 5 år senar kom en ny våg av saknad.
    Kram till dej och din familj de blir bättre sakta men säkert

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det tar tid. Tror inte man ska komma över det, tror man vara lär sej leva med den. Tack för omtanken. :) ♥

      Radera
  2. Sorg är svårt och tar länge. Jag hittade mej själv i situationer där jag upplevde att jag fick trösta personen jag mött efter att pappa dött. Då var det bara att konstatera att jag kommit lite längre i sorgearbetet än de. Vissa dagar saknar jag pappa otroligt mycket, andra passerar utan att jag ens yänker så mycket på saken. Som du djälv konstaterar; det får ta den tid det tar och man lär sig leva med saknaden och sorgen. Kram till dej! Fint att du orkar/vill skriva om dina känslor. Önskar jag orkat det.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag men så är det ju, för någon annan kan det ha kommit som en överraskning att mamman gått bort medan jag levt med tanken redan länge. Så jag har nog också tröstat andra redan, och man vet ju inte heller riktigt vad man ska säga. Jag har alltid skirvit mycket och det är nog en form av terapi, skriver privat dagbok också. Kram!

      Radera