26 mars 2015

Oundvikligt

Livet är skört och oförutsägbart. Man ska inte ta något för givet.
Så uttjata men så sant.

Min mamma var stark ända till slutet.
Hon somnade in på tisdag natt.

Alla känslorna. Hur kan man känna såhär mycket?
Saknad, sorg, lättnad, glädje, ilska, kärlek, oro.

Från fredag till söndag saknade jag. Jag har aldrig känt saknad så som jag gjorde på veckoslutet. Att se mamma och prata med henne och samtidigt sakna henne för det inte mera var hon. Och just nu känner jag kanske mest lättnad. Över att hon inte har ont mer, över att livet går vidare, över att det blir vardag. Älskar vardagen med rutiner - byk, disk, jobb, skola, dagis, äta, sova, yoga...
Man måste ge sej själv tid att helna, på det sättet som känns bäst för en själv.

2 kommentarer:

  1. Jag hade en väninna över på kaffe en dag och vi pratade ditt och datt,när jag sade åt henne att visst är det underligt hur nära man blir med något man inte egentligen känner,mina tankar har varit med hela er familj ända sedan jag hörde vad som hänt,jag har fällt en tår när jag pratat om vad du skrivit,vad du lagt ut på intsagram...
    Jag sänder er styrke tankar och kramar...

    SvaraRadera