12 mars 2015

En vecka

Nu har det gått en vecka sedan vi fick det hemskt ledsamma budet, och jag är förvånad hur snabbt man vänjer sej vid tanken. Har förklarat situationen säkert 100 gånger åt olika personer och de måste tycka att jag är en helt känslolös person för jag sitter där och berättar hur allt står till utan att falla ihop eller att ögonen tåras. Men jag är realist och fakta är fakta. Såklart det känns jävligt, minst sagt. Alla tar det här på sitt sätt. Har till och med ibland tänkt tanken att jag måste spela lite för att de skulle se lite mera "äkta". Helt dumt. Det är väldigt äkta och jag reagerar såhär.


Har nog haft själv hemskt svårt att ta upp saken själv. Går hur bra som helst att berätta hur det står till åt någon som frågar. Men andra vägen har det varit jobbigt. Det vet jag nog inte om jag vänjer mej vid, att säga att min mamma är allvarligt sjuk.




2 kommentarer:

  1. Bra att du vågar vara dig själv! Ni har nu redan alldeles tillräckligt att tänka på för att måsta gå och fundera på vad andra tycker. Men hoppas du vet att vi tänker på er <3

    SvaraRadera