24 oktober 2012

En kall dusch

Vi har inbokat neurologbesök för Jeremy imorgon.
Det känns nervöst. Jag vet inte exakt vad det går ut på men vi har fyllt i ett formulär och så har de från dagis sida skrivit ett utlåtande.

Så som alltid när det kommer till ens barn hoppas man ju på att få höra goda nyheter och att barnet skall få ha det bra. Barn är så sköra, och föräldrar också. Att få höra att barnet har något fel raserar din värld. Jag vet hur det känns. Och man blir inte ledsen för att barnet har något fel - man blir ledsen för att man inser att barnet kommer att måste kämpa hårt. Och hur man än vänder det så vill man ju att barn har det bra att vara och får gå igenom livet med så lite motgångar som möjligt. Livet är inte lätt annars heller, lägg till någon sjukdom så blir det i alla fall inte lättare.

Nu tror jag inte alls att Jeremy har någon neurologisk sjukdom - kan ju inte veta, men litar så mycket på det att jag känner mitt barn. Men ändå, tänk om... Dessutom var utlåtandet från dagis ganska "kylmää kyytiä", tänkte att om det är sådär mycket problem med honom så skulle jag gärna se att vi tar upp det! Varje mening började med "kan inte..." eller "har dåligt...". Huhhu! Tungt att läsa sådant, det går ju inte att vara objektiv. Och  många av problemen som tas upp i utlåtandet fanns inte i det andra dagiset när vi hade utvecklingssamtal där, så det gör ju mej också fundersam.

5 kommentarer:

  1. Vad det än gäller, så be dem att ta upp saken om det faktiskt är så som de skriver. Det hör ju nog till. Och vill du att de skall vara ärliga, så säg det, och det kanske är bäst så? Vad vet jag... Jag är ju bara dagistant ;-)

    SvaraRadera
  2. Vad jobbigt att få höra (läsa) det utan tidigare indikationer. Tror nog du kan lite på ditt modershjärta att allt är bra. Men finns det något som kan hjälpa( vad nu sen än behövs) så är det ju bra om det kommer fram i detta skede.
    Men tror nog du känner ditt barn bäst...KRAM!

    SvaraRadera
  3. Jag skall absolut ta upp det. :)

    SvaraRadera
  4. Nu vet jag ju inte vad som skrivits av personalen men om det finns saker du själv kan kolla upp tycker jag att du skall göra det och kruxa av de saker barnet klarar av med dig. Vissa saker vill kanske inte barnen göra om de inte känner sig 100% säkra på det barnet gör. Om de vuxna dock sänker kraven litegrann kanske barnen kan "överprestera" och känna sig stolta och ha viljan att fortsätta öva. En hel del saker bör ju barn i vissa åldrar klara av och det är ju bra att dagispersonalen reagerar, det är deras skyldighet att se till att barnet får den hjälp det behöver. Lättare är det ju för barnet och hela familjen om hjälpen fås i tid. En annan sak vore kanske att dagispersonalen kunde berätta vad som händer följande vecka och er familj kunde förbereda barnet på det, har man svårt att koncentrera sig och missar något av vad personalen säger är det ju inte konstigt att barnet reagerar. Har barnet däremot övat lite på de sakerna hemma kanske det går lättare. Vi får veckobrev från både dagis och skola och även om barnen inte har några problem går vi nästa varje morgon igenom vad som skall hända under dagen.
    /mimi

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det där med att veta vad som skall hända låter bra. Vi har nu redan ett kontakthäfte och det är jätte bra! Men kanske det skulle gå att utveckla.

      Vi gick igenom lite av sakerna som skrevs i brevet med läkaren och det kändes bra, men skall nog ta och prata med personalen på dagis ännu. Det är klart att personalen skall reagera, men jag skulle gärna ha haft lite samtal med dem tidigare eftersom det ändå fanns ganska mycket som överraskade i brevet. Han verkar ju vara ganska olika hemma och på dagis.

      Radera