29 februari 2012

På jobbet - kunden och jag

Kundservice är roligt, för det mesta. Allt som oftast går det riktigt bra.

Men det finns ju vissa typer av kunder som dyker upp med jämna mellanrum. De är de som redan före de berättat sitt ärende har bestämt att jag har fel och att jag försöker lura dem. Och de som har den inställningen att jag inte kommer att försöka göra något för att hjälpa dem. Det mesta går ju att reda ut och om det är något som gått fel går det att korrigera. Försäkringar är jobbiga, det är vilkor hit och dit och allt är kanske inte så tydligt alltid, så inte undra på att kunderna kan vara lite fundersamma ibland.

Jag upplever det nog också att jag som 25-årig kvinna är lite i underläge. Så sitter jag där med några månaders arbetserfarenhet och försöker hjälpa en 45+ karl som "vet hur det är och skall vara". Ojoj, inte alltid så lätt att parera. Som tur blir jag inte lätt provocerad. Ännu har det inte gått så "illa" att någo skulle ha gjort persoliga påhopp, men det kommer väl också i något skede - då är det väl "smile-and-wave" som gäller.

Det blir åtminstone inte värre situationer än på grillkiosken kl.04 på morgonnatten. Vitsi va folk kan vara aggregsiva över sina makkisar...

2 kommentarer:

  1. Vet du, jag förstår dig precis. Snart är jag tillbaka på platsen där folk vill ha kompensation om de inte fått fönsterbord. Har nog fått tillkalla vaktmän några gånger då situationerna börjar bli för olustiga. Typ, sen timme, alkohol, män, oftast invandrarbakgrund...
    Vissa situationer löses ändå ok, mest för att man har uniform och inte låter sig provoceras.

    Blir nog bra det här, man blir härdad.

    SvaraRadera
  2. Usch joo kan tänka mej! Det är inte alltid lätta situationer. Jag är ganska överraskad över att jag aldrig behövde kalla på polisen när jag jobbade på kiosken. Man fick ju nog höra ett och annat men ingen var var aldrig så hotfull.

    SvaraRadera