8 februari 2012

När det är slut

Lite funderingar kring att vara.
Och att inte vara.

Man lever ju bara en gång. Om allt går bra har man ca 80 år på sej att göra allt möjligt roligt och mindre roligt. Och alla skall själv få bestämma hur de tillbringar sina ca 80 år. Alla väljer inte lika och ibland kanske det inte går helt som man föreställt sej. Men det kan man ju inte mycket åt.

Att kunna bestämma vad man gör. Och hur man gör det.
Det är frågan om att kunna ta åt sej av det som är väsentligt. Du kan aldrig veta vad som händer imorgon, det finns risker i allt. Inget är säkert - alla dör förr eller senare. Skall man leva för att leva eller leva för att inte dö?

Det som Vincent lärde mej var att ta en dag i taget och ta dagen som den kommer. Ingen kan förutsägas med säkerhet.

Och sen, helt sant, bara ett liv. Man har levt, fullt ut eller trippande på tå, sina år och sen måste man forstätta i 80 år till? Vem vill leva för evigt? Jag tycker det är tryggt att tänka att det är slut sedan när det är slut. Ingen själ hit och dit eller någo annat sådant, man bara försvinner på ett eller annat sätt. Det är slut när det är slut.

5 kommentarer:

  1. Nej, nej, Oca! Besök ett medium och få större perspektiv på det här med jordelivet och livet efter döden :)

    SvaraRadera
  2. Det sku säkert vara intressant! Även om jag mera för psykologi än parapsykologi. Någon form av andevärld finns det kanske, men knappast har den mycket att göra med de dödas andar. ;)

    SvaraRadera
  3. Du vet ingenting Oca!;) Tjopp iväg med dig till ett medium! Helt superhäftigt! Jag ska dit igen redan nästa vecka, blev helt tagen!;)

    SvaraRadera
  4. Kanske det är dags att bli upplyst då? Låter nog verkligen intressant med medium.

    SvaraRadera
  5. Nångång när du kommer hitåt kanske jag kan fixa en tid åt dig :D Det kostade bara 30 euro för vägledning/framtidsutsikter (bara goda då förstås, och om man ville veta) samt kontakt med andevärlden. Allt hon sa stämde så himla bra, mitt i prick på det mesta.

    SvaraRadera