18 november 2011

Ett steg ut

Det här med jobbet är liksom lite som att få plus på stickan - väldigt väntat och välkommet samtidigt som det är skrämmande. Vad har jag gett mej in på?

Efter att varit hemma nu i 4 år och för det studerat, och med minimalt med egentlig arbetserfarenhet i bagaget - och definitivt ingen arbetserfarenhet av branschen som jag skall jobba i - är det med lite blandade känslor jag sitter just nu. Tänk om jag vantrivs? Tänk om det är helt hemskt? Tänk om jag inte fattar någonting? Jag tror (och vet) att det nog inte kommer att vara så, men tankarna spökar ändå.

Nu låter det som jag skulle ha fått det flashigaste jobbet någonsin, men det är en stor grej - för mej. Jag skall jobba med försäkringar.


4 kommentarer:

  1. det komer nog att gå bra! Och skulle det vara absolut riktigt grymt hemskt så kan du sluta :)

    SvaraRadera
  2. till skillnad från plusset på stickan så kan du avbryta detta förhållande och söka nya pluss.

    Skall nog gå bra, men vet att spöken kommer bara för att förbereda och hålla sinnet skärpt. Då du väl på plats och och gått några dagar så kan du slappna av. Heja Oca!!

    SvaraRadera
  3. tänkte precis kommentera samma som anonym, man kan alltid sluta o söka annat när det gäller ett jobb. O det är bra att pröva på olika grejer. Lycka till!

    SvaraRadera
  4. Det är sant, det går alltid att söka något annat, men jag tror nog att jag kommer att trivas. Hela situationen är känns bara helt absurd just nu.

    SvaraRadera