6 september 2011

Bitterhet

Jag har aldrig varit bitter över att Vincent inte är "normal". Jag har varit ledsen och rädd och känt alla känslor mellan himmel och jord men aldrig bitterhet. Jag har aldrig tänkt "varför jag, varför vi" har "drabbats" av ett icke "normalt" barn. Jag har inte avundats dem som har friska bebisar*. Varför skulle jag, jag har redan världens finaste barn och inga fel fattas - som min fafa brukar säga. Vincent var perfekt redan från första början.

Jag avskyr ordet normal. Vad är normal?

pinfärsk Vincent 13.9.2008




*nu tänker jag alltså när Vincent var under året gammal och det var en hel del spring på sjukis för hjärtfel och väntade på operationstider.

5 kommentarer:

  1. Dom e alla tre lika fina, dina gossar! :)

    SvaraRadera
  2. Helt härliga alla tre!

    SvaraRadera
  3. Ja, vem är normal???

    Minns din oro över operationerna och hans vikt i början. Aldrig att jag skulle ha uppfattat någon bitterhet. Tyckte du var otroligt stark som orkade med en liten storebror och så oron över den mindre. Men inte någonsin skulle V ha uppfattats som onormal...eller är vi inte alla lite onormala.

    Veronica

    SvaraRadera
  4. Jag har aldrig uppfattat V som "onormal"! Absolut inte! Men jag minns att jag var orolig och ledsen för er skull när det blev ganska mycket där på en gång och så minns jag att det fokuserades så mycket på sånt som var "fel". Tänk vilken glad och söt kille han är, hur pigg och frisk som helst, och operationerna har ju varit jättelyckade! Kram

    SvaraRadera
  5. Det gör ju det, allt granskas så noga att och det känna så jobbigt. Och alla diverse kommentarer som barnet får om sitt utseende är ju ganska påfrestande, som tur så har Vincent inte fått så mycket sådana kommentarer. Och man skall ju inte ta det åt sej, det är ju oftast i alla välmening som folk lyckas släppa grodor ur munnen. Det är ju sådant man inte skall bry sej om, inte ta åt sej.

    SvaraRadera