25 augusti 2011

Det där om bantning

Det har varit skriverier om barns och bantning de senaste dagarna. Här skriver Eva - Det är baksidan som räknas om det, och Eva - Kakkakaffe kontrar med det här.

Jag vill också.
Det är viktigt att barn får en sund inställning till motion och mat redan som små. Att det att man rör på sej inte är en tävling eller prestation som mäts och att det man äter, äter man för att orka och bli mätt, inte för att bli smal och snygg.

Och sen till det här med kroppsbild - att man nog duger som man är oberoende om man är tjock eller smal och att man kan göra precis vad man vill trots sitt utseende och vikt. Jag minns att jag som liten satt i bastun och ojade mej över mina magkorvar, jag var kring 10 år och jag borde verkligen inte ha suttit och funderat på sådant i den åldern. Efter det spårade det ut totalt enligt mitt tycke - jag var nog aldrig tjock, påriktigt. Sen blev jag nog tjock - för jag tänkte att jag redan är tjock och ingen ändå bryr sej om en tjockis som jag, så jag lät det bara vara. Ingen motion och matvanor som var allt annat än fiffiga.

Nu är det annat. Min vridna inställning till min kropp gjorde så att jag samlade på mej en övervikt på drygt 30 kg. Det börjar redan bli farligt, sjukt. Min ändring av livsvanor fick fart först när jag insåg att jag inte hade varit riktigt klok och att jag inte är = mitt yttre. Man måste ha rätt premisser för att kunna lyckas med att gå ner i vikt. Att det som syns utåt inte är det som folk kommer ihåg om det på insidan är så som det skall vara.

Jag vill att mina barn får en sund inställning till vikt och utseende. Att de inte skäms för hur de ser ut och tror att de inte kan göra något bara för att de har ett visst utseende. Och att de inte dömer andra för hur de ser ut. Jag har ju bara pojkar, men kan tänka mej att det är precis lika jobbit för dem som för flickor.

Här är Lady Dahmers tankar kring barnboken om bantning.

1 kommentar: