5 augusti 2011

Att vänta

Väntar på att klockan skall bli så mycket att jag kan börja laga mat.
Väntar på att vi har ätit och famo har hämtat Jeremy så att vi kan åka iväg mot Lurens.
Väntar på att få börja sminka mej och förvandlas till Frenchy.
Väntar på soundchecken, när vi näst sista gången går igenom den ritualen.
Väntar på koncentrationen runt flaggstången och att jag skall få skicka iväg signalen.
Väntar på den näst sista tredje ringningen.
Väntar på att för näst sista gången dra på mej den blonda peruken.
Väntar på att få klä av mej den blonda peruken och byta till den ljusröda.
Väntar på alla små överraskningar som kommer och sätter liv i föreställningen.
Väntar på de näst sista tackningarna.
Väntar på morgondagens sista föreställning med allt som hör till... tårar, glädje, vemod, skratt, bus, bastu, överraskningar...

Känns som om sommaren på riktigt skulle vara slut nu.

2 kommentarer:

  1. Oj så vemodig du låter. Nästan värre än en sista graviditet ;)

    Förstår nog det kommer kännas tomt då det fyllt sommarkvällarna och även vintern/våren. Men tänk vilka minnen och pjäsen kommer nog även publiken att minnas.

    Veronica

    SvaraRadera
  2. Det är nog vemodigt, men minnena finns ju alltid. Och så måste man tänka positivt, det har ju varit helt fantastiskt!

    SvaraRadera