21 september 2010

Skriet


Endera är jag för ung, för outbildad, bor i fel land eller har jobbat för lite - för känner inte igen mej i boken. Eller joo på det sättet att jag nog vet om att det säkert finns mammor som har det så som det beskrivs i boken. Men den mamman är nog inte jag.

För ganska jämnställt har vi det nog i våran familj, och inte känner jag mej skyldig heller och har ingen prestationsångest över att vara en perfekt mamma. Jag är den jag är, och så är jag mamma. Men framförallt är jag först jag och sen mamma till mina barn och maka. Inte mamma och sen maka och sen jag. Och om jag skulle tycka att jag inte duger som mej själv för mina barn så skulle det nog vara något fel någonstans.

Vi har inte delat upp hushållsysslorna mellan mej och pappa. Vi går efter mentaliteten den gör som hinner/orkar/vill eller märker att något skall göras gör saken. Och det har funkat riktigt bra. Han gör "hushållsysslor" lika mycket som jag och en hel del gör vi tillsammans.

Och jag är hemma för att han nu råkade ha jobb när vi fick barn och jag hade inte det. Så enkelt. Men det kanske ändrar nästa år, funderade nog på om han skulle bli hemma och jag börja jobba/studera. Men det ser vi sen.

Vet inte om det kanske inverkar att ha jobbar skiftesjobb och det gör att han vissa dagar är hemma på dagen och far på jobb först på kvällen. Och att han är ledig också mitt i vecka.

Och sen var jag nog stenhård i början med att det här är vår familj, våra barn och gjorde klart för honom att han skall göra lika mycket för den som jag, också på hemmaplan.

Nu har jag inte ännu läst slut boken, men den verkar nog riktigt bra, härtills. Åtminstone får man lite fundera på varför saker är som de är och är det bra eller dåligt.

Skriet från kärnfamiljen - blogg
Om boken

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar